En pakethanterare är ett viktigt verktyg i Linux-miljön. Det tillåter användare att installera, uppdatera och ta bort programpaket med ett enda kommando. Två av de mest populära pakethanterarna som finns tillgängliga idag är yum och apt. De har båda unika funktioner och tillåter systemadministratörer att hantera applikationsinstallationer mer effektivt. Red Hat-baserade distributioner förlitar sig på yum-pakethantering, medan Debian-baserade system använder apt för att hantera sina paket.
Vad är Yum Package Manager?
Yum (Yellowdog Updater, Modified) är en pakethanterare för Red Hat-baserade Linux-distributioner. Det utvecklades av Fedora-projektet och används nu i många populära distributioner som OpenSUSE, CentOS, Scientific Linux, Oracle Linux och mer. Yum låter användare ladda ner och installera paket från arkiv eller lokala filer snabbt. Det kan också automatiskt lösa paketberoenden.
Resurslänk: 8 YUM ThirdParty Repositories för CentOS och RHEL
Fördelar med Yum
- Löser automatiskt paketberoenden.
- Inkluderar ett yum-säkerhetsplugin för säkerhetsuppdateringar.
- Stöder yum-prioriteter för enkel anpassning av förråd.
- Ett stort antal RPM-förråd ger stöd.
Nackdelar med Yum
- Inte kompatibel med Debian-baserade distributioner.
- Kan vara långsam när man laddar ner och uppdaterar stora paket.
- Konfigurationen kan vara komplex för nybörjare.
- Utan något alternativ för att återställa uppgraderingar är fästning inte tillgänglig.
Vad är APT Package Manager?
Advanced Packaging Tool (APT) är ett populärt pakethanteringssystem som används i Debian-baserade distributioner. Den designades för att förenkla och effektivisera processen med att installera, uppdatera och ta bort programvarupaket. APT tillåter användare att söka efter och installera paket från onlineförråd såväl som från lokala filer. Det löser också paketberoende automatiskt.
Resurslänk: Apt vs Apt-get kommandon förklaras
Fördelar med Apt
—
- Löser automatiskt paketberoenden.
- Inkluderar apt-secure för att möjliggöra säkra uppdateringar.
- Användarvänliga konfigurations- och hanteringsalternativ.
- Har en pinningsfunktion som gör att uppgraderingar kan återställas.
- Snabbare än yum när man laddar ner och uppdaterar stora paket.
- Inte kompatibel med Red Hat-baserade distributioner.
- Det går inte att ta bort den gamla paketversionen utan manuellt ingripande.
- Konfigurationen kan vara komplex för nybörjare.
- Lagren är begränsade jämfört med yum.
Exempel på Yum Command
Kommandot yum är det primära gränssnittet till pakethanteraren för yum. Den kan användas för att söka efter, ladda ner och installera paket från onlineförråd och lokala filer. Några av de vanliga användningsområdena anges nedan:
I ett arkiv kan du hitta det exakta paketet som passar dina behov genom att använda sökalternativet. Den här funktionen låter dig gå igenom alla tillgängliga paket och matcha dem med det angivna paketnamnet. För att göra det, använd denna syntax:
yum search [package_name]
Exempel:
yum search postgresql
- Installera ett paket från repository
För att installera paket från onlineförråd, använd yum med installationsalternativet. Detta kommando kommer att ladda ner och installera det angivna paketet, inklusive alla dess beroenden om det behövs. Syntaxen som ska användas är följande:
yum install <package_name>
Exempel:
yum install postgresql-server
Du kan också använda yum för att lista alla installerade paket. Detta är användbart om du behöver dubbelkolla versionen av ett visst paket eller bara kontrollera vilka som för närvarande är installerade på ditt system. Du skulle använda denna syntax:
yum list <package_name>
Exempel:
yum list postgresql
Yum kan också användas för att uppdatera paket. Detta är särskilt användbart om du behöver hålla ditt system uppdaterat med de senaste paketversionerna. Du kan använda yum med uppgraderingsalternativet för att åstadkomma detta. Syntaxen är som följer:
yum upgrade <package_name>
Exempel:
yum upgrade postgresql
yum kan också användas för att avinstallera paket. Detta gör att du kan ta bort alla onödiga paket från ditt system och frigöra utrymme. För att göra detta, använd yum med alternativet ta bort. Syntaxen är som följer:
yum remove <package_name>
Exempel:
yum remove postgresql-server
- Visa befintliga arkiv
Yum låter dig också se en lista över alla förråd som är konfigurerade på ditt system. Det här är användbart om du behöver kontrollera om ett visst paket är tillgängligt i något av arkiven. För att göra detta, använd yum med alternativet repolist. Syntaxen är som följer:
yum repolist
Du kan lägga till ett nytt arkiv till yum med yum-config-manager kommando. Detta gör att yum kan ladda ner och installera paket från det förvaret. Syntaxen för detta är följande:
yum-config-manager --add-repo <repository_url>
Exempel:
yum-config-manager --add-repo https://example.com/myrepo
Om du inte längre behöver ett visst förråd, låter yum dig enkelt inaktivera det. Detta kommer att hindra yum från att använda det förrådet när du söker efter paket eller installerar dem. För att göra detta, använd yum med kommandot yum-config-manager och alternativet –disable. Syntaxen är som följer:
yum-config-manager --disable <repository_name>
Exempel:
yum-config-manager --disable myrepo
Exempel på APT Command
Kommandot apt är det primära gränssnittet till apt-pakethanteraren. Den kan användas för att söka efter, ladda ner och installera paket från onlineförråd och lokala filer. Några av de vanliga användningsområdena anges nedan:
I förvaret kan du hitta det exakta paketet som passar dina behov genom att använda sökalternativet. Den här funktionen låter dig gå igenom alla tillgängliga paket och matcha dem med det angivna paketnamnet. För att göra det, använd denna syntax:
apt-cache search <package_name>
Exempel:
apt-cache search postgresql
- Installera ett paket från repository
För att installera paket från onlineförråd, använd apt med installationsalternativet. Detta kommando kommer att ladda ner och installera det angivna paketet, inklusive alla dess beroenden om det behövs. Syntaxen som ska användas är följande:
apt install <package_name>
Exempel:
apt install postgresql-server
Du kan också använda apt för att lista alla installerade paket. Detta är användbart om du behöver dubbelkolla versionen av ett visst paket eller bara kontrollera vilka som för närvarande är installerade på ditt system. Du skulle använda denna syntax:
apt list <package_name>
Exempel:
apt list postgresql
Apt ger också möjligheten att se detaljerad information om ett visst paket. Detta är användbart om du behöver se beskrivningen, beroenden eller versionen av ett visst paket innan du bestämmer dig för om du ska installera det. För att göra detta, använd apt med visa-alternativet. Syntaxen för detta kommando är följande:
apt-cache show <package_name>
Exempel:
apt-cache show postgresql
- Installera specifik paketversion
APT låter dig installera paket från en specifik version. Detta är användbart om du behöver en specifik version av ett paket eller vill försäkra dig om att den senaste versionen av paketet inte är installerad. För att göra detta, använd apt med alternativet –version. Syntaxen är som följer:
apt install <package_name>=<package_version>
Exempel:
apt install postgresql-server=9.4.11
- Installera flera paket
Du kan också använda apt för att installera flera paket samtidigt. Detta gör att du kan spara tid och ansträngning när du konfigurerar ett nytt system eller uppdaterar ett befintligt. För att göra detta, använd apt med installationsalternativet följt av en blankstegsseparerad lista med paketnamn:
apt install <package_name1> <package_name2> ...
Exempel:
apt install postgresql-server mongodb-server
Du kan också använda apt för att installera om ett paket från förvaret. Detta är användbart om du behöver se till att den senaste versionen av ett paket är installerad eller om du vill återställa konfigurationsfilerna som är associerade med ett visst paket. För att göra detta, använd apt med installationsalternativet och flaggan –reinstall. Syntaxen är som följer:
apt install --reinstall <packagename>
Exempel:
apt install --reinstall postgresql-server
APT ger också möjligheten att uppgradera alla paket på en gång. Detta är användbart om du vill säkerställa att alla dina installerade paket är uppdaterade. För att göra detta, använd apt med uppgraderingsalternativet. Syntaxen är som följer:
sudo apt upgrade
Du kan också använda apt för att uppgradera ett enda paket utan att uppgradera alla andra. Detta är användbart om du behöver se till att ett visst paket är uppdaterat eller om du vill utesluta vissa paket från att uppgraderas. För att göra detta, använd apt med installationsalternativet och flaggan –only-upgrade. Syntaxen är som följer:
apt install --only-upgrade <package_name>
Exempel:
apt install --only-upgrade postgresql-server
Du kan använda apt för att ta bort paket från ditt system. Detta är användbart om du inte längre behöver ett visst program och vill frigöra diskutrymme eller om du behöver återställa konfigurationsfilerna för ett visst paket. För att göra detta, använd apt med borttagningsalternativet. Syntaxen är som följer:
apt remove <package_name>
Exempel:
apt remove postgresql-server
APT ger möjligheten att lägga till nya programvaruförråd. Detta är användbart om du behöver tillgång till speciella program eller specifika versioner av paket som inte är tillgängliga i de vanliga Ubuntu-förråden. För att göra detta, använd apt med alternativet add-repository. Syntaxen är som följer:
sudo apt-add-repository <ppa>
Exempel:
sudo apt-add-repository ppa:example/repo
Du kan också använda apt för att ta bort programvaruförråd. Detta är användbart om du inte längre behöver ett visst arkiv eller vill frigöra diskutrymme. För att göra detta, använd apt med alternativet remove-repository. Syntaxen är som följer:
sudo apt-add-repository --remove <ppa>
Exempel:
sudo apt-add-repository --remove ppa:example/repo
Yum vs. Apt: Likheter
YUM och APT har flera likheter också. Båda pakethanterarna tillåter användare att söka efter paket, ladda ner dem från onlineförråd och installera dem med ett enda kommando. De löser också båda beroenden automatiskt, vilket gör installationsprocessen mycket enklare. Emellertid används yum främst i Red Hat-baserade distributioner, medan apt främst används i Debian- och Ubuntu-baserade distributioner.
Huvudskillnaderna mellan yum och apt – i ett ögonkast
1. yum används huvudsakligen i Red Hat-baserade distributioner, medan apt främst används i Debian- och Ubuntu-baserade distributioner; yum använder ett rpm-pakethanterarformat, medan apt använder ett deb-format; yum lagrar sina filer under , medan apt lagrar sina filer under katalogen.
2. yum är mer fokuserat på pakethantering och automatisering, medan apt är mer inriktat på onlineförråd; yum tillåter användare att installera paket från lokala filer medan apt inte gör det; yum har bättre beroendeupplösning jämfört med apt; yum ger stöd för yum-plugin, medan apt inte gör det.
3. yum har fler alternativ än lämpliga när det gäller att söka och hantera paket; yum har en något bättre prestanda jämfört med apt, eftersom yum löser beroenden i ett enda pass, medan apt behöver flera pass för att lösa dem.
Vanliga frågor: Yum vs. Apt
A: Yum och Apt är två populära pakethanterare som används i Linux-system. Yum står för Yellow Dog Updater, Modified, och används främst på Red Hat-baserade distributioner som CentOS och Fedora. Apt står för Advanced Package Tool och används ofta på Debian-baserade distributioner som Ubuntu och Linux Mint.
A: Yum erbjuder mer flexibilitet när det kommer till pakethantering. Den kan användas för att installera, uppdatera och ta bort paket från flera arkiv samtidigt samtidigt som den kan hantera beroendeproblem. Dessutom kan yum användas för att söka efter specifika paket eller få information om dem utan att behöva söka efter dem manuellt.
Apt, å andra sidan, har inte dessa funktioner och kan vara mer tidskrävande när man utför pakethanteringsoperationer.
A: Apt är enklare att använda jämfört med yum och kräver vanligtvis mindre konfiguration i förväg. Det gör det också lättare att identifiera vilka paket som är installerade och deras versioner. Dessutom stöder apt mer avancerade funktioner, såsom stöd för flera arkitekturer, vilket gör att användare kan installera applikationer på flera arkitekturer från ett enda arkiv. Dessutom är det i allmänhet snabbare än yum när man laddar ner paket från arkiven.
A: Det beror verkligen på dina specifika behov och preferenser. Både yum och apt är kraftfulla pakethanterare som kan hantera ett brett utbud av operationer, men vissa användare kan hitta en mer lämplig för just deras användningsfall. I slutändan är det upp till användaren att bestämma vilken pakethanterare fungerar bäst för dem.
Äntligen, insikter!
När du väljer mellan yum vs apt är det viktigt att överväga fördelarna med varje pakethanterare. Yum erbjuder ett enkelt och bekvämt sätt att installera paket från onlineförråd såväl som från lokala filer. Det löser paketberoende automatiskt och låter användare ladda ner och installera paket snabbt.
APT, å andra sidan, tillhandahåller ett lättanvänt gränssnitt för användare att söka och installera paket från onlineförråd. Det tillåter också användare att lista installerade paket och är ett utmärkt val för Debian- och Ubuntu-baserade system. I slutändan beror beslutet mellan yum vs apt på användarpreferenser eftersom båda är utmärkta pakethanteringslösningar.
Sammantaget är yum och apt kraftfulla verktyg för att hantera programvarupaket som hjälper användare att installera applikationer mer effektivt. Beroende på vilken Linux-distribution du använder kan en av dessa pakethanterare vara bättre lämpad för dina behov än den andra.
